Det du kommer att höra, och hur du känner igen det
Quena, zampoña, charango: lyssningsguide
Hur du skiljer quenan, zampoñan (siku) och charangon åt genom ljud och utseende, och vad mer som spelar med dem i ett andinskt folkband.
Se datum för Cusco Folk Show på GetYourGuide ↗Snabbt svar
Quenan är en flöjt med skåra, sex fingerhål och ett tumhål. Zampoñan, även kallad siku, är en rad tuber som man blåser tvärs över, och charangon är en liten tiolsträngad luta. Om fingrarna rör sig på ett enda rör hör du en quena. Om en musiker för en rad tuber längs läpparna är det en zampoña. Om strängar slås an eller plockas är det en charango. Ofta spelar även en trumma, harpa eller violin med dem.
Tre instrument, tre sätt att skapa ljud
Ett andinskt folkband byggs upp av några instrument som var och en skapar ljud på sitt eget sätt: luft genom en skåra, luft tvärs över en rad tuber och strängar. Den här guiden tar upp de instrument som oftast hörs i andinsk folkmusik, så att du vet vad du ska lyssna efter. Den exakta uppsättningen en given kväll kan variera, och ingen utlovar ett särskilt instrument. Lär dig de tre nedan så kan du följa vem som spelar vad från ditt bord, vare sig du är på en middagsföreställning eller ser en uppträdande någon annanstans i Cusco.
Quenan: en flöjt med skåra
Quenan är Andernas traditionella flöjt, tillverkad av rör eller trä. Den har sex fingerhål och ett tumhål. Till skillnad från en blockflöjt har den inget munstycke med pipa. Musikern sluter den övre änden mot huden mellan hakan och underläppen och blåser tvärs över en skåra som skurits in i kanten, vilket ger ljudet en luftig, texturerad klang. Den är normalt stämd i G, tonen är mörk och de högre tonerna är svåra att spela väl. Namnet kommer från quechuans qina, och Peru har erkänt quenan som en del av sitt immateriella kulturarv.
Zampoñan, eller siku: panflöjt i två halvor
Zampoñan är en panflöjt: sammanbundna tuber av ökande längd, vanligen av bambu eller rör, var och en stämd till en ton. Aymarafolket kallar den siku och quechuafolket kallar den antara. Den är byggd i två rader, kallade ira och arka, och varje rad innehåller olika toner, så att spela en full skala innebär att föra melodin mellan dem. Traditionellt tog två musiker en rad var. I dag spelar en musiker ofta båda, även om vissa ensembler behåller det äldre sättet. När många musiker delar upp sig i de två grupperna blir resultatet ett särpräglat stereofoniskt ljud.
Charangon: en liten luta
Charangon är en liten andinsk luta, cirka 66 centimeter lång. De flesta har tio strängar i fem par. Traditionellt tillverkades den av skalet från ett bältdjurs rygg, men idag är trä vanligare, eftersom en del musiker anser att trä resonerar bättre. Den uppstod efter att spanjorerna förde med sig stränginstrument som vihuelan till Anderna. Exakt var och när den fick sin nuvarande form är fortfarande omdebatterat, och en teori pekar på Potosí i början av 1700-talet. I en andinsk ensemble bidrar charangon med strängklangen.
Vad mer finns i bandet
Peruansk musik blandar andinska, spanska och afrikanska rötter. Det andinska inslaget märks främst i blåsinstrumenten och melodiernas form, medan det europeiska syns i harmonierna och stränginstrumenten. Bombo, en bastrumma, har europeiskt ursprung, liksom harpan och violinen som också spelas i Peru. En huayno kan innehålla en blandning av quena, harpa, siku, charango, violin, gitarr och mer därtill, så en och samma låt kan kombinera instrument från flera olika ursprung. Denna blandning är en del av det som gör klangen igenkännbart andinsk.
Vad namnen betyder
Samma instrument bär olika namn beroende på språk, vilket är anledningen till att sökningar efter dem varierar så mycket. Quena kommer från quechuaordet qina. Siku är det aymariska namnet på panflöjten, antara är det quechuanska och zampoña det spanska. Charango har en dunklare historia: en uppfattning kopplar det till spanska charanga, en liten orkester eller brassmusik, en annan till ett quechuanskt ord för glädje och ljud, och det verkliga ursprunget är inte fastställt. Räkna med att stöta på alla dessa ord, på spanska, quechua och i engelsk skrift, när du slår upp instrumenten.
Så skiljer du dem åt vid ditt bord
Du kan ofta lista ut vad som spelas genom att titta på musikern. Quena och zampoña är båda blåsinstrument, så det avgörande är formen: ett enda rör med fingerhål, eller en rad rör utan några. Varje panflöjtsrör ger en ton, bestämd av dess längd, så spelarna för raden längs läpparna i stället för att flytta fingrarna. Charangon har en liten kropp med strängar som du kan se bli slagna eller plockade.
- Ett rör, fingrar som rör sig över hål: en quena
- En flotte av rör i olika längder vid läpparna: en zampoña eller siku
- En liten strängförsedd kropp, slagen eller plockad: en charango
- En stor trumma som håller takten: en bombo
En enkel lyssningsplan
Med en måltid framför dig och en scen i rummet är det en hjälp att ha något specifikt att lyssna efter. Börja med takten. Plocka sedan ut melodistämman, som i andinsk musik ofta är en flöjt eller en panflöjt. Lyssna sedan efter strängarna under. När melodin ändras, titta på musikerna för att se vem som tar ledningen. Du behöver inte namnge allt, och du kan njuta av dansen utan teorin. Se det som en ingång, inte ett prov.
- Först takten: en trumma, eller strängar som slås an
- Sedan melodin: en flöjt eller en panflöjt
- Tredje: strängarna under melodin
- Till sist: vem som tar ledningen när melodin ändras
Att lyssna efter huayno-takten
Huayno är den mest kända andinska sång- och dansformen och beskrivs vanligtvis som en 2/4-rytm där första slaget betonas och följs av två korta slag. Dansen är smidig och kraftfull, med stampande fötter, och sången är ljus och gäll. Om du hör ett starkt slag följt av två snabba, med en flöjt eller panflöjt i ledningen, hör du troligen en huayno. Vissa element i formen kommer från musik i det förcolumbianska Anderna, och den fick sin nuvarande form i det koloniala Peru. Vår guide till danserna förklarar vad du ska titta efter.
Läs nästa: Cuscos andinska folkdanser, förklarade
Var du annars kan höra dem
Centro Qosqo de Arte Nativo har folkliga föreställningar varje dag och bevarar en samling dräkter och musikinstrument. Det ingår i Boleto Turístico del Cusco, så det täcks om du redan har passet. Tunupas egen webbplats uppger att liveföreställningar med cusco-danser och andinsk musik ges i deras restaurang varje kväll. Instrument låter annorlunda live än på en inspelning, och att höra quena och zampoña i samma rum är det snabbaste sättet att lära känna dem. För bokningsdelen jämför vår Tunupa-bokningsguide alternativen.
Läs nästa: Folkshow i Cusco: så bokar du Tunupa
Vem detta inte är för
Om du vill lära dig spela, eller köpa ett instrument, kommer den här guiden inte att räcka långt: den täcker bara vad du ska lyssna efter. Om du vill ha en fast spellista kan programmet ändras från en kväll till nästa, så räkna inte med att höra en viss melodi. Och om du bara behöver en bokning kan du hoppa fram till vår bokningsguide och datumväljaren. Detta är för lyssnare som vill följa musiken medan de äter.
Vanliga frågor
Vad är skillnaden mellan en quena och en zampoña?
Båda är blåsinstrument från Anderna. Quenan är en enkel flöjt med sex fingerhål och ett tumhål. Zampoñan, eller siku, är en rad rör av olika längd, där varje rör ger en ton, utan fingerhål.
Är zampoñan samma sak som siku?
Ja. Siku är det aymariska namnet, antara är det quechuanska namnet och zampoña är det spanska namnet för samma familj av andinska panflöjter.
Vad är en charango gjord av?
Traditionellt ett bältdjurs skal, men idag är trä vanligare. Det är en liten luta med tio strängar i fem par, cirka 66 centimeter lång.
Vad heter den peruanska flöjten?
Den traditionella andinska flöjten är quenan, från quechuans qina. Panflöjter är ett separat instrument, zampoñan eller siku.
Är harpan och fiolen andinska instrument?
De har europeiskt ursprung, men båda spelas i Peru och förekommer i andinsk folkmusik, till exempel i huayno.
Vilka instrument får jag höra på Tunupa-föreställningen?
Föreställningen framförs på andinska instrument, och uppsättningen kan variera från kväll till kväll. Quenan, zampoñan och charangon är de som oftast hörs i andinsk folkmusik.
Källor